På bussen in till stan - hela Värmdö är så underbart.
Skärgårdsbussen är att likna med Carmen. Man känner chauffören/ Chériffen och man känner varandra. Inte jag då, inte än. På mig kollas det istället lite extra och det nickas lite försiktigt istället. Undra hur man gör för att klara inträdesprovet? Jag vill också prata om fockar och hög sjö, kulingvarningar och fiske. Funderar på att börja hänga lite på Björkås Kök & Bar, den lokala ö-puben, men där hänger bara de som är tillsammans med pizzagubbarna verkar det som. Funderar på att starta en popklubb där förvisso.
På sjön får man vänner däremot! Alla i båt säger hej till varandra, precis som dem med skägg. Där håller jag min status som den enda Matrissan af Djurö åtminstone, annars finns här bara råbarkade sjömän.
Istället för att trängas på en illaluktande tunnelbanevagn sitter jag alltså i skrivande stund på en glesbefolkad buss med en helt galen utsikt. Jag har 50 minuters resväg där jag hinner tänka, lyssna på musik, skriva och läsa. Om jag tycker att det är jobbigt att pendla? Nej!
Man kanske tror att "Köket" ska vara lite av sofistikerat New England/Cape Cod, med subtil rikedom och kända bögpar (Jonas och Mark har hus lite längre ut på ön, på Vindö). Men kolla på huset/husen som BKoB ligger i.
Som tur var finns det något annat om man tar sig tid att gå genom skogen en stund.
