byggaluftslott

Jag vet att jag redan tjatat om det men jag älskar verkligen Göteborg. Jag är så sjukt nere i skärgårdsromantik, burriga tjuriga gubbar på stamhak och det gråa karga bohusvädret. Förmånen för mig är ju att jag haft min far här sedan jag var blott sju år, vilket har gjort att det har blivit mitt andra hem. Linnégatan, Olivedalsgatan, Övre Husargatan, Västergatan, Askimsgatan, Vasaparken, Vegagatan. Vad ska jag säga? Det är som att gå i Håkans fotspår och upptäcka att det är ens egna.

Ibland undrar jag varför jag inte bor här? Halva mitt hjärta har ju sålt sig till den bohuslänska grytan . Det är den andra delen av hjärtat som håller mig kvar på östkusten. Mitt Djurö, Mosebacke Torg, småstråken i det gamla Södermalm och Albert Engströms trappor. Mina fina underbara vänner, min sjömansbod, Debaser, Knast och tron om att Stockholm är min stad. För det är den ju. Min och mina krigskompanjoners. Inte Håkans. För Stockholm blir aldrig hans stad.