Om att krossa känslan av att vara en looser, att älta och ömka.
Svar på tidigare kommentar av M.K. : Att älta, tycka att man själv är ynkligast på jorden och inte kunna glömma är en process. Utan vetenskapliga belägg kan jag nog påstå att de flesta människor känner så stundom, mer eller mindre. Ibland önskar jag att jag kunde bearbeta saker som är jobbiga ordentligt, verkligen vara ledsen tills det går över så får det vara bra så. Istället har jag himlans lätt för att trycka bort sånt så långt iväg att det tillslut försvinner.
Kanske är det i vissa fall bättre att faktiskt låta sig tycka synd om sig själv ett tag åtminstone. Jag var ledsen när jag skrev inlägget men i skrivande stund är jag istället glad. Jag kan alltså få vågor av detta men jag tror att jag har lättare att få saker att gå över än de flesta. Måhända för att jag är en dalande upp- och nermänniska. Jag tycker det är svårt att särskilja på känslor. När jag är ledsen kan jag få ett lyckorus av det, när jag är lycklig kan vemodet plötsligt svalla över. Jag mår istället som sämst när livet har sin gilla gång och allt är tryggt och bra för då känner jag istället inget.
Jag tänker inte ge dig rådet att "det går över". Men en sak som gjorde mig sådär euforisk var när jag kom till maskeraden i onsdags. Jag e alltid lite skakig när jag ska å till ett ställe där bekanta befinner sig men inte nån av mina närmaste. Men ni e fan så goa hela bunten att jag kände mig som en människa ögonblickligen!
Kanske mitt tips till dig, och mig, är att omge sig med vänner och glädjas över att man har dem istället för att gråta över kärlek man inte har! Vad säger du?Ska vi försöka?
Klart vi försöker!
Yes, maskeraden var verkligen lyckad och lyste upp tillvaron och ja, livet och alla känslor som man inte tycks kunna styra är en gåta - livets gåta. Det finns inga svar på den. "för livets hjul det spinner och ödet gör sitt val" som Herr Kinde sjöng på 80-talet. Jag tror de flesta önskar att de var starkare och hanterade svårigheter på ett annat sätt. De som tar lätt på förhållanden och kärlek önskar att de inte gjorde det och tvärtom.
...
Yuuk vilken sunkfredag. Förbi Sibyllan på vägen hem efter jobbet. 250 grammare med pommes i påse. Äta framför Heroes, somnade på soffan efter 2,5 avsnitt. Vaknade nu. Läste vad du skrivit och blev lite glader.
Well, back to Heroes-land. Hoppas bara att jag kan somna igen ganska snart. Ser ut att kunna bli en riktigt hård kväll imorrn.
Tack för att du bryr dig.
