Knasterad.

Tänk vad en kväll i goda vänners lag kan göra!

Maskeraden var hypnostiskt fin. Jag kom dit lite rädd för verkligheten, den har känts lite frånvarande de senaste dagarna, men verkligheten är ju jätteskoj! Det här med att jag skulle klä ut mig till Broken Promised Land gick lite i stöpet så jag blev en ponnytjej istället. Alla var supersöta som munkar, clowner, punkare, plyschrävar och transor och jag önskar att hela livet var en maskerad.

Dagen till ära tillägnades häng i Västertorp med hemkörningspizza, Simpsons och Knasteradsagor. Nu är jag tillbaka i lillpörtet igen och jag tog mig igenom hela skogen utan ficklampa utan att kissa ner mig!

Bild lånad av Rodeo.se

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0