byggaluftslott

20 frågor till himmelen.

Jag börjar tro att det här med mig och kaptenen aldrig har funnits? Att det var nån fånig dröm. Eller att han har dött. Vart e han? Vad gör han idag? Tänker han på mig? Läser han bloggen? Saknar han oss? Kommer vi ses igen? Kommer jag dö när jag ser honom? Vad gör jag om jag ser honom med en annan tjej? Betydde jag nåt? Det han sa, var det bara klyschor? Har jag varit lurad? Kommer jag tänka  på honom om en vecka? Vad hade hänt om vi inte hade haft det där samtalet? Är jag ful? Han kanske inte vill va med mig för att jag e så dålig på att kamma håret?

Tack Åsa, känns som en stor tröst att veta att jag inte är ensam att ställa de där frågorna i detta nu.



Jag vill verkligen inget hellre än att sluta upp med det. Vaffan är jag för självömkande looser, SLUTA! - så tänker jag. Men sakta men säkert är man där och ältar skiten igen.



Och alla vänner och även den det i mitt fall handlar om säger bara:



"det går över", "du måste kunna acceptera och gå vidare" osv.



Ja, tänk om det var så lätt men det finns ju ingen av/på knapp för känslorna. Och andra sidan har man ju själv tröstat och sagt samma saker till andra så...gaah kan ngn ge mig ett recept/lösning nu!

Jo funnits!



Drömmar kan vara fåniga ibland men de är allt vi har likväl.



Kanske lite mera?



Uppe i låtsas norrland och paddlar med far.



Dricker te.



JA!



Tydligen.



Ja som bröderna lejonhjärta. Fast lite mindre homoerotiskt och innan Nangiala.



Nej INTE Nangiala sade jag ju!



...



Ja mycket.



Nej! (Och om de lät som det är det mest för han inte är så språkligt bevandrad.)



Inte mera än han lurar sig själv.



Om det är på ett fint och bra sätt så hoppas jag det.



Det hade nog inte ändrat så mycket tyvärr i det långa loppet..



Nej nej nej och åter nej.



Nej han är bara dum i huvudet! Och om det var okammat berodde nog mest för att han drog i det.